Det går ett program på TV nu vid denna tiden på måndagar, "Mayday" heter det och handlar om flygplansolyckor. I dom flesta programmen kraschar planen och alla dör.
Fy fan.

Jag hatar att flyga. Har inte alltid gjort det men nu får jag nästan panik bara jag tänker på att sätta mig i ett plan! Jag har ändå flugit en del som orädd; Spanien, Thailand, USA m.fl. Men efter att jag var med om en krock har det datts en del griller i skallen på mig. Är rädd för det mesta. Men just flygning ger mig psykbryt. Vid starten och speciellt landningen blir jag så rädd att jag tror att hjärtat bara ska stanna och mina händer skakar och blir helt blöta och jag kan knappt andas! Hatar det. Vill ju resa och se massa andra delar av världen! Men detta hindrar  mig. Det dummaste är att de senaste gångerna jag flugit har varit med Dimman ner till Grekland, och nu har jag smittat av mig till honom också! Inte bra alls. Man ska ju påverka varandra på ett positivt sätt!

Önskar verkligen att detta ska gå över. Antar att det är mitt kontrollbehov som spökar, att jag vet att om det skulle hända något i luften har jag inte en chans att styra vad som händer, och en krasch från 10 000 meter är det nog få som klarar med livet i behåll. Och det är ju därför folk tycker jag ska slappna av. För man kan ju inte styra vad som händer däruppe.
Dör du så dör du, verkar de resonera.
Ånej, inte så länge jag har nåt att säga till om! Så därför undviker jag helt enkelt att flyga. Snacka om förträngning. Borde kanske möta problemet öga mot öga. Men jag vågar inte.
Så nästa år ska vi åka bil i tre dagar ner till Grekland. Det är ju ändå så fint längs vägen.