Imorgon kommer svärföräldrarna från Grekland och hälsar på. Har inte sett dom på ett och ett halvt år, och Dimman tycker förstås att det har varit jobbigt. Jag hade nog aldrig kunnat vara ifrån min familj så länge, men alla har ju olika förutsättningar.
Dom har bott i Sverige sedan 1971, vilket betyder att jag tack och lov kan prata svenska med dom! Hade blivit lite knepigt annars, å andra sidan hade jag väl lärt mig grekiska snabbare. Men dom har lovat att hjälpa mig nu när dom bor hos oss. Det var förrförra året dom flyttade tillbaka till Grekland, efter att båda gått i pension så lockade Grekland lite mer. Om inte för klimatet så för Dimmans morföräldrar som bor där.
I en och en halv månad ska dom bo hos oss. De flesta reagerar med att "va? Vad jobbigt!?" men jag tycker inte det, faktiskt. Klart att det kan vara jobbigt att leva så tätt inpå varandra, men det är ju bara en kort tid och dom tar inte mycket plats så det går säkert jättebra.
Så imorgon, efter Idol såklart, är det bara fokus på städning! Och packning, suck. Carolina undrade om vi inte skulle flytta snart? Javisst, sa jag. Men varför är det så mycket kvar att packa då?
Hehe.