Ja just det. Var ju besöket jag skulle berätta om.
En ny läkare tog emot oss och hade en trecentimeters hög bunt med papprena med provsvaren. Hon började läsa och prov efter prov var normalt. Det viktigaste provet, som var avgörande för om vi skulle kunna få barn eller inte, dröjde hon vid i flera minuter! Det var nervöst. Men det var också ok. På oss båda. Som tur var.
Så egentligen finns det inte så mycket att göra. Förutom att försöka då!
Hennes förslag var att vi skulle göra några försök med provrörsbefruktning. Känns lite konstigt eftersom vi kan bli gravida, bara det att det inte håller så länge. Men vi väntar lite med det, känns så konstgjort. Och vi är ju unga än! Eller jag, iallfall :)