Glömde nästan. Var med om en riktigt äcklig sak på spårvagnen in till stan.
Vi satt ganska nära där man har barnvagnarna. En man och en kvinna står där. Helt plötsligt hör man ljudligt hur han försöker få luft! Han kämpar och drar i lugorna för att andas men det går inte! Alla kollar på varandra och mumlar "ambulans..? ska vi verkligen... nån annan  får..". Mannen, som fortfarande inte får luft, tar sig för huvudet och sjunker ihop på golvet. Så jag tar tag i det och säger bestämt (med massa adrenalin i mig) "Du tar hand om honom, Dimman ring ambulansen" och jag sprang genom vagnen till chauffören och sa att han var tvungen att stanna vid nästa stopp och att ringa efter hjälp eftersom det var någon som hade andnöd. Visst, säger han och när jag tittar upp och bak igen, står mannen upp. Och andas. Och ser fräsch ut.
"Ehh.. Det behövdes nog inte", sa jag, och lunkade tillbaka mellan folk som råglodde. Hans fru sa att detta händer cirka en gång om året. Okej.
Vi gjorde iallafall något.