Nu när Dimman har varit sjuk så har vi verkligen utvecklat helt olika dygnsrytmer, vilket är tråkigt. Han vaknar alltid tidigt, långt innan nio oftast, och somnar först av alla i området känns det som...
Så nu ligger jag här med datorn i sängen och är hyfsat uttråkad. Vill ju kolla på film eller någon rolig serie innan jag lägger mig!
Imorse vaknade jag av att den välbekanta känslan av att det stod någon utanför vårat sovrumsfönster. Vilket det också gjorde. Två gubbar som står 20 centimeter utanför balkongdörren och gräver för att sätta dit buskar runt uteplatsen och svär över hur hård och dålig jorden är. Då känner man sig inte helt avslappnad kan jag säga.

Ja, det blev ett tråkigt inlägg, det här. Men hur ska man annars kunna uppskatta dom som är bra?