Börjar bli redigt trött på detta nu. Jag veeet, jag kan inte påverka nånting på nåt sätt! Och det är så jäkla frustrerande. Har bara molvärk i ryggen hela tiden utan att det händer någonting. Känner mig konstant irriterad, och det går kanske ut över min stackars kille.
Samtidigt inser jag ju att det i vilket fall som helst inte är långt kvar, och snart så håller vi ju i vårat barn och tycker att det var helt klart värt väntan. Men så svänger det tillbaka och jag vill bara få ut den NU!

Ska kanske åka till Tjuvkil för den årliga släktträffen sen. Får se om det finns nåt som passar i garderoben...
Nä jag är inte alls tjurig :/