Även om det syns att jag är gravid ganska så ordentligt nu så kan jag inte sluta oroa mig för mina mage. Den är så liten om man läser om hur stor den "ska" vara vid det här laget! Och folk påminner mig hela tiden... "Va? Vecka 27? Det kan man aldrig tro? Vilken liiiten!" Jo tack, jag vet det.
Om bebisen ska vara 30-35 cm lång, hur fasiken lyckas den knö sig in därinne? En decimeterlång bebis kanske kan få plats, men inte mer! Och att livmodern ska sträcka sig 5-6-7 cm ovanför naveln; min når precis över! Usch, vad det är jobbigt att inte veta om allt är normalt.
I början var jag ju på ultraljud var och varannan vecka och fick bekräftelse på att det var som det skulle. Nu har jag inte sett "den" på nio, tio veckor!
Som tur var har jag ju gått upp i vikt, från 58 via 56 till 64/65! Plus att den rör ju sig och sparkar och har sig hela dagarna! Det är väldigt tur det, annars hade jag väl gått åt av oro.

Jaja, nu har jag fått nojja av mig lite iallafall.