Det är två av dessa skålar som fick följa med mig hem. Mot lite betalning då, förstås. Det är helt sjukt, det är nästan som att jag är lite kär i dom här skålarna. Helst skulle jag vilja ha alla färger! Iallafall minst åtta, tio stycken, så kan man ha det som efterrättsskålar när man har folk hemma på middag.
Dimman förstår sig inte alls på min lilla Marimekko-crush. Och varför skulle han? Jag fattar ju inte hur han kan tycka det är roligt med Medal of Honor, till exempel.