Åh orkar inte! Orkar inte tänka eller stressa eller bry mig.
Vill bara få sova. Och få honom att sova. Det är det viktigaste.

Jag får helt enkelt ta allt i hans takt.
Börjar bara oroa mig lite inför kursstarten. Vad händer om inget ändrats fram tills dess? Okej, det är drygt tre månader kvar tills dess, men jag trodde till exempel att han skulle kunna sova hela nätter vid jul, att jag skulle kunna dricka på nyår eller kunna lämna hos barnvakt någongång!
Men så blev det ju inte.
Så varför skulle allt lösa sig snart bara för att jag vill det?

Depp depp. Depptisdag blev det. Vart tog energin vägen?
Får snart tanka ny energi, eftersom han vaknar om ett par timmar... :) Trots att man är tröttare än tröttast, måste man bara lukta och njuta lite!

Tur att man inte blir avskräckt iallafall! Ett eller två syskon måste han ju ha (om det går) och då vet jag precis vad som gäller. Precis när ungen kommer ut, precis efter navelsträngen är klippt är det in med nappen i munnen, sen in med flaskan, och sen kanske den får amma lite :)