Nu börjar det lida mot sitt slut. Är i nionde månaden! Efter att denna veckan är slut, alltså nästa torsdag, kan bebisen komma när som helst! Fast den kan ju vänta några veckor också, tyvärr. Men bara den mår bra så!
Börjar bli riktigt tjock nu. Går säkert roligt också. Tror att bebisens huvud har kommit åt någon nerv, för det känns som att nåt är i kläm i korsryggen när jag går. Som en anka :)

Japp idag är jag i vecka 35. Fem veckor kvar. Sjukt. Som vanligt.
Igår var den mer alien än vanligt. I ljuset från laptopen såg man varenda rörelse, varenda kroppsdel som rörde sig! Vet inte exakt vilken kroppsdel som flög förbi då och då, men ändå!
Så här brukar det se ut på magen :) Fast ännu värre ibland!

Japp, detta är jag i vecka 34. Drygt sex veckor kvar! Det är en ferraribil i munnen förresten.
Igår var bebis helt galen i magen och orsakade nästan ett stort hål framtill på magen. Det gjorde ONT! Förhoppningsvis ska den lägga sig neråt med huvudet snart, så jag kan äta så mycket som jag vill äta :)

By the way så är jag mitt inne i vecka 34 nu! Helt satans sjukt! Om en månad kommer jag vara sjukt nervös. Måste börja läsa om förlossningen. Och öva andning. Och köpa... saker. Vi har bara en vagn. Och ett paket blöjor, som vi av någon konstig anledning köpte när vi var och handlade för några veckor sedan. Klarar sig en bebis på det?
Nä, knappast.
Måste köpa: Säng, skötväska, babysitter, sele, alla madrasser och täcken och sånt man behöver till säng och vagn, saker till skötbordet, kläder... Plus massa annat som jag inte orkar tänka på just nu.

Massa grattis till Anna och Rickard som fick en pojke inatt :)
Kunde inte sova efter att jag fick veta, bara låg och log. Dom är liksom föräldrar på riktigt nu. Konstigt det känns.
Så otroligt glad för deras skull, och att allt gick bra.

Herregud vad overkligt :)

 

Jag bjuder på två stycken, eftersom dom ser så roliga ut. Platt, platt och POFF! Fast så här ser magen bara ut när jag ligger ner och bebisen liksom kurat ihop sig där nere :)

Japp, om två dagar är jag i åttonde månaden, det syns va?

Har fördrivit min sista torsdag på jobbet med att läsa förlossningsberättelser... Herrejeeezus, nu är jag rädd!
Visst, ut ska den och du glömmer allt direkt efteråt och bla bla, men den där delen om "sådan outhärdlig smärta att man inte förstår hur man ska överleva" känns ganska obligatorisk. Fy fan.

Kan man liksom inte hoppa över den delen?

Som tur är vaknade jag utan smärta imorse. Lite fundersam över vad det kan ha varit bara. Men men. Dimman smekte mig på armen inatt så jag vaknade bara för att kolla att jag levde och mådde bra, haha :)
Men är ledig från jobbet idag, bryr mig inte om att det inte är långt tills jag går på havandeskapspenning. Bara bebisen mår bra. Och jag med!

Ska försöka få lite fixat här hemma idag,  städa ordentligt till exempel. Och kanske hämta ut min bebisbox från Babyhörnan! Börjar få lite småpanik nu. Har ju inte mycket fixat egentligen för bebis! Bara vagnen som stått här hemma ett tag och samlat damm. Men måste fixa en massa andra saker på två månader!

Köpte den här söta bodyn till bebis häromdagen.
Synd att den inte kommer innan fotbolls-EM, men den får vara på till OS istället :) Vi får se om Dimman hinner skaffa en vit-blå innan dess...

Vilken tjockis jag har blivit! Utan att märka det själv, nästan. Man ser ju inte så mycket här uppifrån... Men från sidan ser det ut som en riktig ölmage, haha!
Bra att den växer. Men det börjar kännas nu... Tungt och svullet om benen. Men roligt att den leker omkring därinne!
Idag går jag in i tredje trimestern, wohoo! 93 dagar kvar. Overkligt.

Även om det syns att jag är gravid ganska så ordentligt nu så kan jag inte sluta oroa mig för mina mage. Den är så liten om man läser om hur stor den "ska" vara vid det här laget! Och folk påminner mig hela tiden... "Va? Vecka 27? Det kan man aldrig tro? Vilken liiiten!" Jo tack, jag vet det.
Om bebisen ska vara 30-35 cm lång, hur fasiken lyckas den knö sig in därinne? En decimeterlång bebis kanske kan få plats, men inte mer! Och att livmodern ska sträcka sig 5-6-7 cm ovanför naveln; min når precis över! Usch, vad det är jobbigt att inte veta om allt är normalt.
I början var jag ju på ultraljud var och varannan vecka och fick bekräftelse på att det var som det skulle. Nu har jag inte sett "den" på nio, tio veckor!
Som tur var har jag ju gått upp i vikt, från 58 via 56 till 64/65! Plus att den rör ju sig och sparkar och har sig hela dagarna! Det är väldigt tur det, annars hade jag väl gått åt av oro.

Jaja, nu har jag fått nojja av mig lite iallafall.

 
Till vänster vecka 15... eller 16. Till höger preciiis vecka 24. Den växer väl va? Får för mig ibland att den inte gör det. Men den sparkar ju iallafall, det är skönt! Så häftigt, kan ligga i tjugo minuter och bara titta på magen när den hoppar. Och från och med nu så finns det en liiiten chans att bebisen överlever om den skulle råka födas för tidigt. (Peppar, peppar ta i trä.)

Med ett järnvärde som knappt orkar sig över 100 är det kanske inte så konstigt att jag är trött som bara den just nu. Hoppas att jag snart får besked om havandeskapspenning från Försäkringskassan, då kan man ju vila lite från och med mitten av juni tills bebisen bestämmer sig för att dyka upp! Förhoppningsvis.

Känner mig så tillfreds med det mesta just nu. Hur lycklig får man lov att vara egentligen? Lätt att säga i just denna sekunden kanske, men just precis exakt nu så mår jag super :)
Får se inatt om jag säger samma sak när jag vaknar med KRAMP i vaden som jag gjorde häromnatten. Inte det mest harmoniska sättet att vakna till på, kan jag säga. Blandat med ett lätt illamående och sura uppstötningar på samma gång så... Nä nu överdriver jag lite kanske. Det mesta flyter på.

Har suttit och läst hundratals förlossningsberättelser de senaste dagarna. Både bra och dåliga upplevelser. Jag vet inte riktigt hur man ska ställa sig till det faktum att jag inte kan gå runt med en kula på magen för alltid. Det går ju liksom inte att förbereda sig på en sån enorm smärta att man på riktigt tror att man ska dö? Eller? Jag har mest tänkt att om alla andra klarar det så ska väl jag med, men nu har jag börjat ändra mig lite. Lika bra på att ställa in sig på att det kommer vara det absolut värsta man varit med om så kan det ju bara bli bättre. Men hur!?
Vill inte ha bedövning. Ska öva på att andas. Låter lite för enkelt tycker jag :/

Men å andra sidan så tänker jag ibland att har man varit förstoppad i typ hela sitt liv så kan det ju inte vara nån big deal att klämma ut en unge. Men sedan kommer jag till sans och nojar igen :)

Jag och Anna på Babymässan... Det var en hel del magar där kan jag säga!

Efter mycket surfande och diskuterande har vi NOG bestämt oss. För denna lilla saken. Ska beställa den imorgon så då är det inte så mycket att göra åt saken efter det. Hoppas den hinner komma innan bebisen kommer bara :)
Bekväm att köra och hur lätt som helst! Och inga roliga färger har dom så det får bli svart... så får man piffa upp med skötväska och åkpåse. Har redan spanat lite...